aikidokattita

Efter att ha varit avskärmad från världen i ungefär tre veckor har jag nu internet hemma i min nya lägenhet. Det var en hel del tjafsande hit och dit med vilket bolag och så vidare. Till slut frågade jag IT-teknikern på jobbet och gjorde sedan det han rådde mig att göra dvs. skaffa Lattelekom via min hyresvärd. Eftersom jag är utlänning gjorde min hyresvärd en deal med internetleverantören så att jag fick betala den straffavgift som man normalt betalar om man säger upp ett abonemang inom två år redan nu när jag skaffade abonemanget. Så då bara måste jag ju flytta inom två år om inte från Lettland så från lägenheten.

Det har börjat droppa vatten från taket i min kompis Susannas lägenhet, vilket enligt hyresvärden ska bero på snön på grannen ovanförs balkong och nu när det är några plusgrader ute och snön håller på att smälta är det tydligen värre än någonsin. Som tur är så flyttar hon snart ifrån den lägenheten eftersom det är en tillfällig lägenhet som företaget hyr för de nya.

Igår var det välkomstmiddag för mig och Sirin med resten av det svenska teamet och vår team leader. Vi var på en koreansk restaurant. Det var väl helt ok, men det märks att de andra tar mer plats och liksom hör ihop med varandra på ett annat sätt än vad i alla fall jag känner att jag gör med dem. Varken Sirin eller jag är ju särskilt tysta personer egentligen, men när vi var med de andra tyckte jag vi hamnade i skymundan. I vilket fall bjöd de andra oss i alla fall på maten, hade jag vetat det från början hade jag inte tittat lika mycket på priset som jag faktiskt gjorde.

Under helgen som gick så gick blixtlåset på mina vinterskor sönder och eftersom jag kom hit med bara 23 kg i resväskan är de enda andra skorna jag har med mig mina joggingskor. Så jag fick ta mig dem när vi gick ut i lördags, även om jag kände mig rätt konstigt klädd med snygga svarta byxor och så ett bara vita joggingskor till det! Problemet är nu tillfälligt löst genom att jag lånat ett par boots av Sirin, men de är faktiskt lite väl stora så jag ska nog försöka köpa mig ett par nya skor i helgen.

På jobbet är det lika stressigt som vanligt om inte mera. Förra fredagen tillbringade jag 12 timmar på jobbet eftersom två svenskar av fem var sjuka, men lika mycket jobb behövde utföras.

Livet är hemskt just nu. Blev tvungen att avliva min katt igår, det var det enda rätta att göra. Men de känns så tomt hemma att det inte ens känns som ett hem längre. Jag saknar min bebis så mycket att jag bara vill skrika rakt ut av sorg.

Har ni nån gång funderat på hur bra man klarar sig med ett id-kort vars giltighetstid gått ut? Det har jag, det går utmärkt inte ett enda problem i affärerna. Idag tog det dock stopp, men inte i en affär.

Jag ringde en kommunal vikarieförmedling för att se om de ville anställa mig. De var positivt intställda till det, idag blev det dags att bestämma träff. Vikarieförmedlaren talade om för mig vad jag behövde ha med mig bland dessa saker var id-kort. Dum som jag var (?) talade jag om för henne att mitt var ogiltigt, så det blev till att skjuta upp träffen. Nu i efterhand undrar jag om hon ens skulle kollat på giltighetsdatumet. Jag och min stora trut!!

Dessutom är mitt id-kort så ogiltigt att jag måste ha med mig en anhörig för att identifiera mig, så det är bara att bege sig till polisen med morsan eller farsan. Jo passet har också gått ut förresten. Det kostar ju pengar att tixa id-kort så nu känner jag mig osäker på om jag verkligen "får" skaffa mig ett träningskort för jag ska ju faktiskt till tandläkaren i början av september. Kan tillägga att augusti är en av de dyraste månaderna på året för mig räkningarna bara väller in.

Företaget fick sitt första uppdrag för ett tag sedan. En korrläsning av en fransk text som översatts från engelska. Vilken klåpare till övesättare det var personen i fråga hade till och med utelämnat saker i en uppräkning. Nu är även den första fakturan skickats.

De som jag gick i samma klass som i gymnasiet tillhörde verkligen inte samma klass som min familj. Allas föräldrar var typ högskoleutbildade många var läkare. 

Den biologiska klockan tickar på.

Om jag nu ska bli en gammal nucka (vilket det faktiskt lutar åt) så ska jag fan kunna äta gott och laga den maten själv. Med andra ord ska jag bli bäst på att laga mat och baka. 

I helgen har jag bara tagit det lugnt och inte gjort nåt alls. Eller inte.

Det är farligt att cykla...man börjar tänka på saker...jobbiga saker

Nä jagt  känner mig inte det minsta glad för min kursares skull...hon som verkar fått jobbet i England. Jag är avundsjuk. Jag jobbade häcken av mig med den där provöversättningen. Det här är inte rättvist. Jag förtjänar verkligen det där jobbet. 

Vakande av att telefonen ringde vid 7. Trodde dat var bemaningsföretaget som ringde, men icke. Det verkar som att någon ringde fel klockan sju på morgonen trevligt för mig som inte behövde gå upp så tidigt och som blev för vaken för att somna om.

Nu har jag klarat det! 

Ibland vet man inte om man ska vara för eller emot utveckling, men i det här fallet måste jag nog säga att jag heller är emot än för. För åtta år sen när jag och mamma var i Tibet fanns det två hotell i hela Lhasa. Enligt en dokumentär som visats på TV idag höll 80 hotell på att byggas i Lhasa. Det är så man börjar undra hur många byggnader som rivits till förmån för turism. Kinesiska köpmän köper privatpersoners buddhistiska ägodelar, för att sälja dem till turister för mångdubbla pengar.