Tibet
Ibland vet man inte om man ska vara för eller emot utveckling, men i det här fallet måste jag nog säga att jag heller är emot än för. För åtta år sen när jag och mamma var i Tibet fanns det två hotell i hela Lhasa. Enligt en dokumentär som visats på TV idag höll 80 hotell på att byggas i Lhasa. Det är så man börjar undra hur många byggnader som rivits till förmån för turism. Kinesiska köpmän köper privatpersoners buddhistiska ägodelar, för att sälja dem till turister för mångdubbla pengar.
Dokumetären fokuserade mycket på en kinesisk hotellägare som bland annat ville att tibetanska munkar skulle utföra tibetanska riter på hotellet och han visste precis vilka punkter han skulle trycka på för att få dem att gå med på det. Han sa till exempel att det skulle hjälpa det buddhistiska butskapet att spridas, som om man inte förstår att det enda han är ute efter är att tjäna pengar på turisterna.
För mig har Tibet känts som ett ställe att åka tillbaka till just för att det var så orört. Nu tror jag att jag skulle bli besviken om jag gjorde det. Jag har en känsla av att det inte skulle kännas lika äkta för mig nu som det gjorde då. Visst utveckling är bra och jag har inget emot att tibetanska barn går i skolan eller att kommunikationerna förbättras. Men vore de ändå inte bättre om man lät tibetanerna göra detta själva i stället för att kinserna gör det åt dem och på så sätt tvingar på dem saker de kanske inte vill ha eller är redo för?
Kommentarer
Trackback
